
泥伏雷闯关记
泥伏雷闯关记
从普通到不凡,资金永不眠。
4Följer
76följare
Flöde
Flöde
Om jag minns rätt var Zheng Gang en investerare som gav hjälp i rätt tid då, han borde ha ångrat sig tidigt.


Luo Yonghaos argumentationsförmåga i sin ansökan är otroligt stark... utan tvekan.
Ingen överraskning att han är en gammal räv med tjugo års erfarenhet 👍
Det mest imponerande med detta stycke är inte att han förnekar sina egna problem. Utan att han steg för steg förvandlar "sitt eget ansvar" till en "fråga om social rättvisa".
Först erkänner han: Vi sålde verkligen undermåliga produkter.
Sedan börjar han jämföra: Andra sålde också, och till och med mer, varför får inte de samma kritik?
Sen uppgraderar han det: Det här är inte bara min sak längre, utan en fråga om mediebevakning, rättvisa och social rättvisa.
📌 Han utvidgar diskussionen från ett personligt ansvar till en offentlig fråga om bransch, mediebevakning och social rättvisa.
Till sist landar han i: Rättvisa kan man inte förvänta sig från andra, vi måste kämpa för den själva.
Ser du, narrativets logiska övergång är så här: Jag → Andra → Media → Samhället → Vi.
Den ursprungliga frågan borde ha varit enkel: "Varför sålde ni produkter med kvalitetsproblem till konsumenterna?"
Men efter diskussionen blir frågan: "Varför är samhället orättvist?"
Om branschkollegor har ansvar kan man såklart diskutera. Om media är selektiv i sin bevakning kan man också diskutera. Men det finns en grundläggande logik som inte får blandas ihop: Om andra har fel är en sak; om du har fel är en annan.
Att andra säljer mer minskar inte automatiskt ditt ansvar. Att andra inte blivit exponerade bevisar inte automatiskt att du blivit "orättvist behandlad".
Det som är ännu mer intressant är att en konkret affärstvist till slut förvandlas till "vi alla kämpar för rättvisa".
Det är därför jag tycker att detta stycke har en logisk brist som bör analyseras: Det handlar inte bara om "jag har inte fel". Utan att först erkänna lite av sitt eget problem, för att sedan snabbt byta diskussionsarena.
Från "mitt ansvar" till "andras ansvar".
Från "produktkvalitet" till "varför rapporterar inte media".
Från "affärstvist" till "rättvisa".
Och slutligen från "jag" till "vi".
Det är det som är riktigt skickligt.
Många blir inte övertygade av ett faktum, utan av en större berättelse. Så när du läser sådana här långa svar, fokusera inte bara på vad han säger.
Fokusera mer på: Är det fortfarande den ursprungliga frågan han får dig att diskutera till slut?
Men de flesta av Luo-fansen har inte mycket logik...
Skitsamma, skitsamma.
Privata företag har alltid det mest enkla och ärliga sättet att uttrycka sig på. Jag tycker att det i grunden fortfarande handlar om att undersöka botten för politiken (eftersom centralbanken inte heller har någon botten), främja en mjuk landning... det har ännu inte nått fasen för stimulans och uppgång.

Den här gången med bostadslåneräntestödet, fokusera inte bara på "1 miljon lån, betala 10 000 mindre per år".
Jag tycker det som är mer värt att titta på är en förändring: Centralregeringen börjar direkt subventionera räntan på kommersiella bostadslån.
Tidigare var förmåner vid bostadsköp oftare lokala konsumtionskuponger, skattesänkningar eller att bankerna själva sänkte räntan lite. Den här gången är det annorlunda, staten betalar direkt en del av bostadslåneräntan åt dig.
Den specifika policyn är faktiskt ganska "restriktiv": Från och med 1 oktober kan nya kommersiella personliga bostadslån bara få stöd för första bostaden, både nya och begagnade bostäder gäller, men inte för byte.
Bostadens yta får inte överstiga 120㎡, totalpriset får inte överstiga 1,5 miljoner, och högst 1 miljon i lån kan subventioneras, med 1 procentenhet per år i stöd, längst 5 år. Dessutom gäller denna policy först i ett år, och lokal finansiering måste också bidra.
Så jag tycker det mer liknar ett stöd för grundläggande behov, snarare än att öppna kranen för fastighetsmarknaden igen.
När jag såg denna policy, varför tänkte jag på Japan 🇯🇵?
För efter att den japanska fastighetsbubblan sprack, försökte de många metoder: sänka räntor, skatteförmåner, bostadsfinansieringspolicys, i princip allt som gick att använda.
Till slut upptäckte de ett mycket realistiskt problem: Billiga bostadslån betyder inte att alla vill köpa bostad.
Om du tror att bostadspriserna kommer att sjunka och din inkomst är osäker, så även om räntan sänks med 1 % eller blir lite billigare, kommer du ändå att tänka: Varför måste jag köpa nu?
🇰🇷 Sydkorea har faktiskt liknande situation, de har länge haft låg-räntelån för hushåll utan bostad och för första bostaden.
Men i platser som Seoul där bostäder är knappa, vad händer ibland med köpincitamenten? Köparna får förmåner, men säljarna höjer priserna lite. Förmånerna går inte helt till köparna.
Omvänt, om det finns många bostäder och säljarna är angelägna att sälja, är det lättare att räntestödet verkligen blir en besparing för köparna.
Så även om det är "subventioner till köpare", kan effekten bli helt olika.
I Kina har man tidigare använt liknande metoder, under fastighetsjusteringen 2008 slappades låneräntor, handpenning och skatter upp samtidigt, och marknaden blev snabbt livligare.
Men dagens situation är inte samma som 2008. Nu är det inte bara "är bostadslånen dyra eller inte?" utan "Om jag köper nu, kommer det vara billigare nästa år?"
Det är det avgörande.
Titta på några av siffrorna i denna policy: 120㎡, 1,5 miljoner, 1 miljon lån.
Det visar tydligt att målet är att ta hand om vanliga första bostäder, små lägenheter och bostäder med medel-lågt totalpris, inte att lätta på restriktionerna för stora förbättringsbostäder i förstklassiga städer, eller att uppmuntra till att öka belåningen kraftigt igen.
Så om transaktionsvolymen ökar lite och lagret minskar, är det inte konstigt. Men det är en annan sak än att fastighetsmarknaden går in i en ny uppgångsfas.
Jag tror inte heller att detta blir den sista policyn. Men hur politiken fortsätter beror troligen på effekten under detta år. Om det är effektivt kan man fortsätta justera omfattning, styrka eller kompletterande policyer; om effekten är medioker kan man prova andra metoder.
Det är inte nödvändigt att nu förutsäga om det kommer förlängas med 5 år eller 1 procentenhet.
I grunden löser denna policy ett mycket konkret problem: Hjälpa en del grundläggande behov att köpa bostad genom att sänka månadskostnaden.
Men för att fastighetsmarknaden verkligen ska bli livligare igen krävs tre andra saker: Om inkomstförväntningarna förbättras, om oron för fortsatt prisfall minskar, och om lagret verkligen kan minska.
Utan dessa tre är det svårt att med bara räntestöd återskapa den tidigare uppgångscykeln på fastighetsmarknaden.
Så jag ser hellre detta som ett stöd för botten, inte en vändning.
Men om transaktionerna ökar, lagret minskar och oron för fortsatt prisfall avtar, då är det värt att omvärdera om denna policy verkligen har förändrat marknadsförväntningarna.

Morgan Stanley testar stablecoins och digitala tillgångar bitcoin:native .
Enligt Bloomberg har Morgan Stanley etablerat ett digitalt tillgångslaboratorium och börjat testa stablecoins, DeFi-applikationer samt tokenisering av traditionella tillgångar.
Om testerna slutförs framgångsrikt kommer relaterade produkter och infrastruktur att rullas ut vidare i hela banken och slutligen erbjudas till kunder.
Fokus är tydligt: 24/7 dygnet runt-betalningar, integrera DeFi i traditionella banktjänster och driva på för att få traditionella tillgångar på blockkedjan.
Wall Street forskar inte längre bara på kryptotillgångar, utan testar hur denna infrastruktur verkligen kan integreras i banksystemet.







